Svar till Frågvis
Jag har tänkt på det du skrivit och det mest relevanta förslag på hur vi kan undvika kategoriseringar är att vi själva som individer inte dömer.
Det finns hål och fallgropar i samhällsstrukturen och processen för att ändra det är lång. Det vi faktiskt kan göra är att själva bidra för vi är en del av samhället. Om vi tar dina erfarenheter som exempel; fokus hamnade på det konkreta, det fysiska straffet och den felaktiga handlingen och inte konsekvensen av det, hos din vän som mådde dåligt. Kanske kan det vara för att det är enklare att peka på det fysiska? Vi har lagar som säger vad som är rätt och fel och det finns förhållningsregler till skillnad från hur vi ska förhålla oss till det psykiska. Och varför finns det då inte förhållningsregler här? Jo, för att vi sällan pratar om hur det är att må dåligt för att vi vill visa oss starka och det är något fult med att vara "sårbar". Tidigare människor i samma situation som din vän kanske inte har visat de psykiska konsekvenserna och velat ha hjälp just på grund av att det är tabu att må dåligt. Om personerna nu inte drivit och lyft upp problematiken så har det inte funnits en medvetenhet om att ha en plan för hur det ska hanteras. Det är svårt att förklara, men det jag försöker få fram är att hen kanske inte blev tagen på allvar just för att det inte lyfts upp tillräckligt på grund av att man är rädd för att bli dömt och behandlad endast utifrån den psykiska ohälsan.
Open your mind- det är det jag vill och tror på. Öppna dina sinnen och försök se hur många aspekter det finns av människor som du möter. Det spelar ingen roll vad det är för kön, etnicitet, var du möter personen eller hur hen ser ut. Bestäm dig inte i förväg vad du tror att du kommer att möta och hur personen kommer att vara. Låt människor som du möter själva skapa bilden du får av dom för att ge alla en ärlig chans att vara sig själva och bli accepterade för det.
Jag vet, det är svårt som fan men är vi inte medvetna om vad vi gör kan vi aldrig ens försöka.
Det finns hål och fallgropar i samhällsstrukturen och processen för att ändra det är lång. Det vi faktiskt kan göra är att själva bidra för vi är en del av samhället. Om vi tar dina erfarenheter som exempel; fokus hamnade på det konkreta, det fysiska straffet och den felaktiga handlingen och inte konsekvensen av det, hos din vän som mådde dåligt. Kanske kan det vara för att det är enklare att peka på det fysiska? Vi har lagar som säger vad som är rätt och fel och det finns förhållningsregler till skillnad från hur vi ska förhålla oss till det psykiska. Och varför finns det då inte förhållningsregler här? Jo, för att vi sällan pratar om hur det är att må dåligt för att vi vill visa oss starka och det är något fult med att vara "sårbar". Tidigare människor i samma situation som din vän kanske inte har visat de psykiska konsekvenserna och velat ha hjälp just på grund av att det är tabu att må dåligt. Om personerna nu inte drivit och lyft upp problematiken så har det inte funnits en medvetenhet om att ha en plan för hur det ska hanteras. Det är svårt att förklara, men det jag försöker få fram är att hen kanske inte blev tagen på allvar just för att det inte lyfts upp tillräckligt på grund av att man är rädd för att bli dömt och behandlad endast utifrån den psykiska ohälsan.
Open your mind- det är det jag vill och tror på. Öppna dina sinnen och försök se hur många aspekter det finns av människor som du möter. Det spelar ingen roll vad det är för kön, etnicitet, var du möter personen eller hur hen ser ut. Bestäm dig inte i förväg vad du tror att du kommer att möta och hur personen kommer att vara. Låt människor som du möter själva skapa bilden du får av dom för att ge alla en ärlig chans att vara sig själva och bli accepterade för det.
Jag vet, det är svårt som fan men är vi inte medvetna om vad vi gör kan vi aldrig ens försöka.
