Vi kör igen!
Hej!
Jag vet, vad gör jag här på bloggen när jag inte ska resa? Passar inte, systemet ballar ur. Meeen jag är ju inte mycket för system och det finns ett behov av bloggen så here we go... Skriver mycket för att jag tänker att farfar behöver lite underhållning, farmor med kanske eftersom dom lever i motvind lite då och då. Mormor behöver lite sysselsättning när kvällarna känns långa. Plus att jag ska ju snart förflytta mig till en annan stad och ett annat liv, det är väl nära en resa iallafall?
Jag ska alltså flytta, behöver skriva det för att inse det. Får frågan hela tiden "hur känns det Agnes?!". Jag vet inte vad jag ska svara för det känns inte mycket alls. Jag rabblar orden som förklarar flytt men jag känner det inte. Det är två veckor i framtiden, jag kan inte ta in det. Känns mest att jag vill låsa in mig i min lägenhet för att jag har separaitionsångest med den. Har känt att jag hatat den länge men det var nog åter igen ett sätt att hantera frustrationen över att stå till i livet i skåne. Klar det är lägenhetens fel! Vill klappa på min leo-tapet och köpa billgfrukt som jag sen kan drunkna i framför en serie som är så kass att jag inte ens vill säga namnet på den offentligt. Idag köpte jag en pomelo för 8kr på torget, i affären kostar den 30. DET är endorfiner för mig. Precis det kommer jag inte kunna göra om två veckor och det är något av det jag kommer sakna mest. Vet inte om jag är snål eller om jag var en frukt i mitt förra liv. Jag har tänkt på min konsumtion av frukt senaste tiden och jag tror att jag måste vara gjord för den kost jag äter nu. Den består oftast av 33% havregryn, 33% frukt och 33% potatis. Senaste tiden har jag haft sug efter potatis så har ätit kokt potatis med brysselkål med balsamvinäger och salt på. På riktigt bara det dag efter dag.
Få inte panik men jag har mått bra. Nu har jag varit i sälen och fått lagad mat tre gånger om dagen, chips och mellis och jag längtade hem till min potatis och frukt. Det måste väl betyda att jag är gjord för att äta så som jag gjort?
Nu måste jag sova, PUSS!
Jag vet, vad gör jag här på bloggen när jag inte ska resa? Passar inte, systemet ballar ur. Meeen jag är ju inte mycket för system och det finns ett behov av bloggen så here we go... Skriver mycket för att jag tänker att farfar behöver lite underhållning, farmor med kanske eftersom dom lever i motvind lite då och då. Mormor behöver lite sysselsättning när kvällarna känns långa. Plus att jag ska ju snart förflytta mig till en annan stad och ett annat liv, det är väl nära en resa iallafall?
Jag ska alltså flytta, behöver skriva det för att inse det. Får frågan hela tiden "hur känns det Agnes?!". Jag vet inte vad jag ska svara för det känns inte mycket alls. Jag rabblar orden som förklarar flytt men jag känner det inte. Det är två veckor i framtiden, jag kan inte ta in det. Känns mest att jag vill låsa in mig i min lägenhet för att jag har separaitionsångest med den. Har känt att jag hatat den länge men det var nog åter igen ett sätt att hantera frustrationen över att stå till i livet i skåne. Klar det är lägenhetens fel! Vill klappa på min leo-tapet och köpa billgfrukt som jag sen kan drunkna i framför en serie som är så kass att jag inte ens vill säga namnet på den offentligt. Idag köpte jag en pomelo för 8kr på torget, i affären kostar den 30. DET är endorfiner för mig. Precis det kommer jag inte kunna göra om två veckor och det är något av det jag kommer sakna mest. Vet inte om jag är snål eller om jag var en frukt i mitt förra liv. Jag har tänkt på min konsumtion av frukt senaste tiden och jag tror att jag måste vara gjord för den kost jag äter nu. Den består oftast av 33% havregryn, 33% frukt och 33% potatis. Senaste tiden har jag haft sug efter potatis så har ätit kokt potatis med brysselkål med balsamvinäger och salt på. På riktigt bara det dag efter dag.
Få inte panik men jag har mått bra. Nu har jag varit i sälen och fått lagad mat tre gånger om dagen, chips och mellis och jag längtade hem till min potatis och frukt. Det måste väl betyda att jag är gjord för att äta så som jag gjort?
Nu måste jag sova, PUSS!
(Trotts min simpla köksandvändning ser det ut så här hemma, åt på golvet för att det var så rörigt. Jag vet det är riktig mat, rester från förr)
