Personligutveckling
Personligutveckling är mer som att konstatera hur mycket outvecklat som finns än att faktisk utveckla. Det är som att ju mer du utvecklar, ju mindre utvecklad ser du att du är. Som att ovissheten egentligen var mycket trevligare än verkligheten. Att lalla runt på ett moln som bara ibland skavde istället för att se hur mkt som faktiskt är helt jävla skevt.
Jag är på en resa, jag känner i hela mig att jag inte är född till att leva på ett moln som en redan i förväg uppskruvad duracellkanin. Det är inte jag men jag halkar dit om och om igen för att jag inte klarar av att möta verkligheten. Jag önskar så att jag bara kunde finna mig det som är i all yta och all meningslöshet men det går inte. Det finns mer och ju mer jag ser ju skevare lir allt och ju mer distanserad känner jag mig ifrån så många.
Jag är på en resa, jag känner i hela mig att jag inte är född till att leva på ett moln som en redan i förväg uppskruvad duracellkanin. Det är inte jag men jag halkar dit om och om igen för att jag inte klarar av att möta verkligheten. Jag önskar så att jag bara kunde finna mig det som är i all yta och all meningslöshet men det går inte. Det finns mer och ju mer jag ser ju skevare lir allt och ju mer distanserad känner jag mig ifrån så många.
