Veckan som gått
Idag lämnar vi denna delen av Sri Lanka och åker hem till Kandy igen, hem till rutin, fukt och kaos. Ja vill dit nu, vi har bott tre personer i ett rum här och det har tärt på mig. Jag har haft både psykbryt, ångest och bara mått allmänt piss liksom. Detta ställe är helt fantastiskt och det bästa stället i Sri Lanka troligen så det är synd att mitt sinne varit iväg och vandrat med ångesten. Jag tänker inte grotta ner mig i det, ni som varit deprimerade vet hur det är när ljuset är släkt och ångesten ständigt är närvarande.
Tänker jag på min praktikvecka, ja då känns det mest som att jag varit här och gjort pärlor. Allt är egentligen ganska komiskt, förra fredagen jagade jag fart på kontoret i Kandy för att jag behövde material, söndag kväll lärde jag mig hur man gjorde och måndag var jag lärare. Jag har nog inte riktigt haft energin att engagera mig men jag har lärt 16 mammor och ett gäng lärare hur man gör pärlor av tidningspapper. Jag känner att det känns meningslöst men tar dessa människor sitt förnuft till fånga så har de en extra inkomst och det är socialt arbete om något. Planen är att de armband som vi gjort ska skickas till Tyskland för att säljas där och det ställer lite krav på resultatet. Därför har det som varit mest utmanande varit att få dessa människor att förstå att de behöver göra så mycket de kan med de få resurser som de har. Utöver det så måste de även ha en design som är snygg och är det något Sri Lanka inte kan så är det stil. Därför har jag desperat gjort pärlor i veckan för att göra exempel på saker som går att sälja och därför blev jag i fredags som en stilpolis som konstruerade och plockade ihop dessa kvinnors pärlor till en helhet.
Jag hoppas verkligen att de får igång den här verksamheten på riktigt, kvinnan som är chef över detta center berättade för oss om kvinnorna här. Många av dem jobbar men de har aldrig fått någon utbildning och kan därför varken läsa, skriva eller förstå siffrors innebörd. Det gör att de inte har någon uppfattning om hur mycket de tjänar eller hur man hanterar pengar. De får betalt men de förstår inte innebörden av de sedlar som de faktiskt får. Det resulterar i (om jag förstått allt rätt) att efter avdrag så tjänar de 150kr i månaden.
En dag denna veckan så stod det en kvinna och grät i hallen på organisationen. Hon hade precis blivit utkastad och misshandlad av sin hyresvärd och visste nu inte vart hon skulle ta vägen. Denna kvinnan har mentala problem och har problem med att vara på ett ställe under en längre tid. När jag hörde om det där blev jag bara uppgiven. Hur lätt är det att må bra utan en fast punkt, hur lätt är det att möta svårigheter när man inte mår bra. Socialt arbeta alltså, så jävla komplext men samtidigt så enkelt då det egentligen bara kan beskrivas med omtanke.
Vad har jag då lärt mig här? Hmm.... flytta inte ihop med en 18 åring kille. Jag ballar ur totalt om jag inte får space. Vikten av utbildning. Att utan tak över huvudet är det svårt att må bra och utan att må bra är det svårt att finna ro.
Utanför praktiken
Här har vi bott
