update!
Näst sista veckan är done och när jag väl fick något att göra så blev det strömavbrott på hela stället så jag kan knappt kunnat börja på den affärsplan jag nu ska göra. En affärsplan alltså, på engelska. Tur jag har Karro och tur för mig att jag läst entreprenörskap för 100 år sen.
Veckan har varit rätt meningslös, jag är så less. Det känns som att lägenheten numera är ett vacuum, vi sitter fast där i. I vår enda frizon från denna kulturen.
Men jag ska inte klaga, finns ingen anledning till det. Men jag är less, så det går ut över Sri Lanka. Jag känner mig liksom irriterad på landet, det gör att jag typ vill ge igen på det. I praktiken innebär det att jag går hårt fram i det paraply-krig som råder på Kandys gator när det regnar. Jag tänker peta ut ögonen på dem innan de gör de på mig. Jag tänker inte parera era rövhål! Idag slog jag till och med till en tuk tuk på taket när den höll på att backa in i oss. Så jävla galen är jag, tung brud tar till drastiska metoder...?
Men, mina engelska klasser går fan bra. De har plockat upp saker, de kan ord, de kan konceptet med att läsa och jag känner mig faktiskt lite stolt. I veckan var det dessutom en mamma som sa att hon kunde både bokstäver och ord nu och inte ville att jag skulle åka. På något konstigt sätt känner jag mig lite som deras mamma, jag oroar mig för gruppen när jag är iväg och känner mig frustrerad över att det kanske får dem att sluta komma. För första gången får de gå i något som liknar en skola och de får lära sig.
Nu har vi btw åkt till Colombo som är huvudstaden för att söka nytt visum. Det kan gå lite hur som helst för vi tänjer på gränserna, vem vet kanske sitter på ett flyg i morgon. Vi bor på världens sunkigaste hostel på en väldigt creepy bakgata. Vi valde att köpa en glass istället för att gå ut på gatan och hitta något att äta.
Och jag tror att mitt öra håller på att svullna upp igen. Det är så adrenalinfyllt i Sri Lanka, det måste vara jobbigt att läsa om alla äventyr!
Veckan har varit rätt meningslös, jag är så less. Det känns som att lägenheten numera är ett vacuum, vi sitter fast där i. I vår enda frizon från denna kulturen.
Men jag ska inte klaga, finns ingen anledning till det. Men jag är less, så det går ut över Sri Lanka. Jag känner mig liksom irriterad på landet, det gör att jag typ vill ge igen på det. I praktiken innebär det att jag går hårt fram i det paraply-krig som råder på Kandys gator när det regnar. Jag tänker peta ut ögonen på dem innan de gör de på mig. Jag tänker inte parera era rövhål! Idag slog jag till och med till en tuk tuk på taket när den höll på att backa in i oss. Så jävla galen är jag, tung brud tar till drastiska metoder...?
Men, mina engelska klasser går fan bra. De har plockat upp saker, de kan ord, de kan konceptet med att läsa och jag känner mig faktiskt lite stolt. I veckan var det dessutom en mamma som sa att hon kunde både bokstäver och ord nu och inte ville att jag skulle åka. På något konstigt sätt känner jag mig lite som deras mamma, jag oroar mig för gruppen när jag är iväg och känner mig frustrerad över att det kanske får dem att sluta komma. För första gången får de gå i något som liknar en skola och de får lära sig.
Nu har vi btw åkt till Colombo som är huvudstaden för att söka nytt visum. Det kan gå lite hur som helst för vi tänjer på gränserna, vem vet kanske sitter på ett flyg i morgon. Vi bor på världens sunkigaste hostel på en väldigt creepy bakgata. Vi valde att köpa en glass istället för att gå ut på gatan och hitta något att äta.
Och jag tror att mitt öra håller på att svullna upp igen. Det är så adrenalinfyllt i Sri Lanka, det måste vara jobbigt att läsa om alla äventyr!
