På äventyr ensam 8-11-15
Jag är ute på äventyr- själv. Typiskt mig, när något känns säkert, jag faktiskt börja trivas, få in en rutin som ger resultat då drar jag. Jag har åkt till Colombo själv till en organisation som heter Nest. För första gången på nästan två månader har jag varit ensam och ska vara det i en vecka. När jag åkte visste jag ungefär ingenting om vart jag skulle då den jag pratat med knappt kunde engelska. Jag sa bara att jag skulle komma klockan 7 på kvällen och så fick det bära eller brista. Det brast för vid 7 på morgonen idag ringde den där tjejen och sa att hon var på stationen. I alla fall, jag är här nu och försöker att bli klok på vad den här organisationen egentligen gör.
Jag måste ventilera lite feminism, för tågresan hit var inte kul. Jag åkte som själv vit, ung tjej i ett land där det knappt är accepterat att som kvinna resa själv. Vilse i tillvaron tog flera män initiativet (skräll att det var män?) att hjälpa mig och jag kom på tåget. Men så hänger sig en av dem kvar som en igel, sätter sig bredvid mig och när han måste flytta på sig spenderar han alla de där timmarna med att försöka få mig att flytta mig och sätta mig vid honom. Jag vägrar och låter honom märka att jag ljög om att jag inte har någon telefon här i Sri Lanka, sa att jag var gift, låtsades prata med min man i telefonen. Så kommer han fram, sätter sig bredvid mig igen, lutar sitt flottiga jävla huvud mot min axel och jag känner hur han luktar sunk. Han frågar om min man, jag ljuger på, han säger att jag är en vacker liten tjej och jag äcklas på insidan men svara tack för att inte göra honom upprörd. Han blir upprörd och säger att ett tack räcker inte, han vill ha bild på mig! Jag vägrar och känner mig så blottad när jag sitter där i shorts och försöker få tag på Karro. Han tar till ett nytt knep, tar upp sin plånbok, visar alla sina pengar och att han till och med har dollar. Vem faller inte för någon som till och med har dollar?!!! Han sitter där och bläddrar bland sina pengar, vill ge mig pengar, visar att han har makt och att han kan hjälpa en så hjälplös människa som jag är. Alldeles vit, ung och hjälplös som jag är. Han skryter vidare om att han har en vacker vit kvinna i Singapore, att han gärna vill att jag ska följa med honom och roa mig. Han betalar allt, vilket jävla erbjudande för den vita hjälplösa tjej jag är!
Så kommer vi till stationen där han sagt att han ska av, men han reser inte på sig. Han sitter kvar som en mur bredvid mig med sin äckliga mage och andedräkt. Känner hur utsatt jag är, ensam i en tågvagn med en man som inte ser mig som en likvärdig individ. Jag brukar sällan eller aldrig oroa mig eller ens besvära mig med att gå där det är ljust på kvällen. Jag tänker att om det är någon som vill mig ont så kommer de åt mig oavsett. Men det där obehaget jag kände när han var nära och följde efter mig när jag gick av tåget är precis det som gör att feminismen behövs. Kvinnan är utsatt. Det är en utsatthet som många män förmodligen inte ens kan uppleva, hur det känns när någon tittar på dig som om du bara var din kropp. Du är inte en människa med rättigheter utan en röst som kan övertygas och en kropp som kan användas. För det handlar inte bara om de faktiska handlingarna, det handlar även om hur man som kvinna blir sedd. Som kvinna kommer du egentligen inte långt med att kalla dig själv feminist. Jag är feminist men idag på det där tåget så var jag ändå lika utsatt. Vet inte hur jag ska förklara det men min medvetenhet om hur fel min utsatta position är hjälper mig inte ur en hotfull situation. Han är ett exempel på de som tar sig rätten att ta för sig av mig. Jag vet, han gjorde inte något fysiskt men en kvinnas utsatthet handlar inte bara om det fysiska. Han såg ner på mig som person med berömde mig för mitt yttre och så har vi planterat ett litet frö som lätt kan blomma ut till en dålig självkänsla.
Jag blir ledsen ända in i själen varje gång något sånt här händer. Jag är naiv inför människor jag möter och får ofta höra hur dåligt och farligt det är, men helt ärligt vill jag inte sluta med det. Jag vill utgå ifrån att människor vill väl. Men så kommer sanningen fram bakom den där hjälpen med att hitta rätt tåg. Det finns ett egoistiskt syfte och vänligheten var falsk. Han ville bara att jag skulle livnära mig på hans makt.
Men nej tack slemmo, du kan köra upp dina dollar i röven.
Jag måste ventilera lite feminism, för tågresan hit var inte kul. Jag åkte som själv vit, ung tjej i ett land där det knappt är accepterat att som kvinna resa själv. Vilse i tillvaron tog flera män initiativet (skräll att det var män?) att hjälpa mig och jag kom på tåget. Men så hänger sig en av dem kvar som en igel, sätter sig bredvid mig och när han måste flytta på sig spenderar han alla de där timmarna med att försöka få mig att flytta mig och sätta mig vid honom. Jag vägrar och låter honom märka att jag ljög om att jag inte har någon telefon här i Sri Lanka, sa att jag var gift, låtsades prata med min man i telefonen. Så kommer han fram, sätter sig bredvid mig igen, lutar sitt flottiga jävla huvud mot min axel och jag känner hur han luktar sunk. Han frågar om min man, jag ljuger på, han säger att jag är en vacker liten tjej och jag äcklas på insidan men svara tack för att inte göra honom upprörd. Han blir upprörd och säger att ett tack räcker inte, han vill ha bild på mig! Jag vägrar och känner mig så blottad när jag sitter där i shorts och försöker få tag på Karro. Han tar till ett nytt knep, tar upp sin plånbok, visar alla sina pengar och att han till och med har dollar. Vem faller inte för någon som till och med har dollar?!!! Han sitter där och bläddrar bland sina pengar, vill ge mig pengar, visar att han har makt och att han kan hjälpa en så hjälplös människa som jag är. Alldeles vit, ung och hjälplös som jag är. Han skryter vidare om att han har en vacker vit kvinna i Singapore, att han gärna vill att jag ska följa med honom och roa mig. Han betalar allt, vilket jävla erbjudande för den vita hjälplösa tjej jag är!
Så kommer vi till stationen där han sagt att han ska av, men han reser inte på sig. Han sitter kvar som en mur bredvid mig med sin äckliga mage och andedräkt. Känner hur utsatt jag är, ensam i en tågvagn med en man som inte ser mig som en likvärdig individ. Jag brukar sällan eller aldrig oroa mig eller ens besvära mig med att gå där det är ljust på kvällen. Jag tänker att om det är någon som vill mig ont så kommer de åt mig oavsett. Men det där obehaget jag kände när han var nära och följde efter mig när jag gick av tåget är precis det som gör att feminismen behövs. Kvinnan är utsatt. Det är en utsatthet som många män förmodligen inte ens kan uppleva, hur det känns när någon tittar på dig som om du bara var din kropp. Du är inte en människa med rättigheter utan en röst som kan övertygas och en kropp som kan användas. För det handlar inte bara om de faktiska handlingarna, det handlar även om hur man som kvinna blir sedd. Som kvinna kommer du egentligen inte långt med att kalla dig själv feminist. Jag är feminist men idag på det där tåget så var jag ändå lika utsatt. Vet inte hur jag ska förklara det men min medvetenhet om hur fel min utsatta position är hjälper mig inte ur en hotfull situation. Han är ett exempel på de som tar sig rätten att ta för sig av mig. Jag vet, han gjorde inte något fysiskt men en kvinnas utsatthet handlar inte bara om det fysiska. Han såg ner på mig som person med berömde mig för mitt yttre och så har vi planterat ett litet frö som lätt kan blomma ut till en dålig självkänsla.
Jag blir ledsen ända in i själen varje gång något sånt här händer. Jag är naiv inför människor jag möter och får ofta höra hur dåligt och farligt det är, men helt ärligt vill jag inte sluta med det. Jag vill utgå ifrån att människor vill väl. Men så kommer sanningen fram bakom den där hjälpen med att hitta rätt tåg. Det finns ett egoistiskt syfte och vänligheten var falsk. Han ville bara att jag skulle livnära mig på hans makt.
Men nej tack slemmo, du kan köra upp dina dollar i röven.
