Utkast: Nov. 23, 2015
Igår kom vi alltså till Nuwara Eliya och det var som att på två timmar hamna i ett nytt land. Här är det frisk luft, man blir kall om näsan och det finns ett täcke inte bara ett lakan. Vi dricker te framför en öppen eld, det finns något som liknar granar här och jag har på mig en hoodie och det känns som en välbehövlig pause från Kandys kaos. Jag menar, jag vaknade lagom varm och gick ut och hade en promenad utan att behöva hoppa undan ifrån bilar och hålla andan när en buss kör förbi. Det låter hemskt in Kandy, men det är det inte det är bara lite väl mkt ibland. Denna lilla ort kallas Little England och det är en rätt bra beskrivning, bergigt, grönt och allmänt vackert. Mitt uppdrag när jag är här är att försöka kicka igång en ny verksamhet. Det finns ett gäng mammor här som inte är tillåtna att arbeta på grund av kulturen och nu ska vi försöka sysselsätta dem och skapa en inkomst för Child Action Lanka. Därför ska jag lära dem göra smycket av tidningspapper och lära dem grunderna i hur man driver ett företag. Vi får se hur det går eftersom jag själv aldrig gjort det jag ska lära ut och inte är något bra på ekonomi. Men jag menar, hur svårt kan det vara?!
Igår passerade vi ett av massa vattenfall på vägen och jag skulle självklart bada i det. Drog med mig Ralph och lät chauffören vänta medan vi bytte om. Killarna stod utmed vägen och tittade när jag gled runt på vägen i bikini och jag kände mig så fruktansvärt naken. Men vad gör man, jag fick bada och det var jäkligt ballt. Aporna hoppade runt på stenarna och det är få saker som är så häpnadsväckande som vattenfall.
Igår passerade vi ett av massa vattenfall på vägen och jag skulle självklart bada i det. Drog med mig Ralph och lät chauffören vänta medan vi bytte om. Killarna stod utmed vägen och tittade när jag gled runt på vägen i bikini och jag kände mig så fruktansvärt naken. Men vad gör man, jag fick bada och det var jäkligt ballt. Aporna hoppade runt på stenarna och det är få saker som är så häpnadsväckande som vattenfall.