Analfabet
Med tanke på vad jag ska skriva idag vågar jag erkänna att jag inte visste vad en analfabet betydde. Jag har liksom kopplat ihop det med grottmänniska, jag vet- skyll på mamma och pappa som missade det där med allmänbildning i uppfostran.
Men nu vet jag vad det betyder och det verkar som att jag ska arbeta med ett par analfabeter framöver. Skulle idag ha min första samtalsgrupp med mammorna och hade planerat övningar och att vi skulle träna lite engelska. Till en början gick allt bra förutom att det var ovant att vara den som nu skulle vara ledare för dessa kvinnor. Hittills så är det dem som har lärt mig göra skor och smycken. Men så kastade alla plötsligt undan sina pappersloppor som jag lärt dem vika för att de inte ville göra det längre. Då blev jag lätt nervös, det här är kvinnor som lever på gatan, gör lite som de vill och iaf en av dem löser livets problem med våld. Men inget våld utan istället ett önskemål om att få lära sig att skriva sitt eget namn. Jag vet att dessa kvinnor aldrig har gått i skolan men ändå tappade jag fattningen. Hur kan man inte veta hur man skriver sitt egna namn?! Jag gav upp alla mina planer och började traggla alfabet och bokstäver. Men det är som att jag har glömt hur man gör, hur läser man och framförallt hur lär man något att läsa och skriva? Så kom vi till siffrorna, de rabblar ordningen och namnen på siffrorna men efter 20 kan de varken numret eller har en uppfattning om hur mkt det är. Jag vet när jag först kom hit och nojade över att jag som ung tjej skulle ställa mig i en ledarroll över dessa kvinnor som är äldre än mig. Min handledare sa att jag inte behöver oroa mig för jag behöver inte säga att jag är yngre. För även om jag sagt att jag är 23 så har de inte en uppfattning om hur mycket det är. Efter halva tiden var de tvungna att gå för att brösten läckte. Då tappade jag fattningen igen, läcker bröst?!
Men nu vet jag vad det betyder och det verkar som att jag ska arbeta med ett par analfabeter framöver. Skulle idag ha min första samtalsgrupp med mammorna och hade planerat övningar och att vi skulle träna lite engelska. Till en början gick allt bra förutom att det var ovant att vara den som nu skulle vara ledare för dessa kvinnor. Hittills så är det dem som har lärt mig göra skor och smycken. Men så kastade alla plötsligt undan sina pappersloppor som jag lärt dem vika för att de inte ville göra det längre. Då blev jag lätt nervös, det här är kvinnor som lever på gatan, gör lite som de vill och iaf en av dem löser livets problem med våld. Men inget våld utan istället ett önskemål om att få lära sig att skriva sitt eget namn. Jag vet att dessa kvinnor aldrig har gått i skolan men ändå tappade jag fattningen. Hur kan man inte veta hur man skriver sitt egna namn?! Jag gav upp alla mina planer och började traggla alfabet och bokstäver. Men det är som att jag har glömt hur man gör, hur läser man och framförallt hur lär man något att läsa och skriva? Så kom vi till siffrorna, de rabblar ordningen och namnen på siffrorna men efter 20 kan de varken numret eller har en uppfattning om hur mkt det är. Jag vet när jag först kom hit och nojade över att jag som ung tjej skulle ställa mig i en ledarroll över dessa kvinnor som är äldre än mig. Min handledare sa att jag inte behöver oroa mig för jag behöver inte säga att jag är yngre. För även om jag sagt att jag är 23 så har de inte en uppfattning om hur mycket det är. Efter halva tiden var de tvungna att gå för att brösten läckte. Då tappade jag fattningen igen, läcker bröst?!
