onceyougoblack.blogg.se

15-09-15

Andra dagen på praktiken är över och det sjunker sakta in vad fan jag kastat mig in i. Ligger helt mör i min säng och tvivlar på det mesta. Framförallt mig själv.
Min handledare är en äkta eldsjäl och är verkligen villig att nyttja oss för att hjälpa organisationen. De arbetar med hela barnens liv, alltså det finns breda möjligheter och massor av tid när barnen bara ska stimuleras. Här ska jag komma in och förväntningarna på mig är höga och möjligheterna att lära mig saker här känns mer som än press just nu. I mina impulsiva tankar har jag tänkt att ju sämre någon har det ju mer kan jag göra. Men nu när jag väl står här med människor som har ett helvete förstår jag hur svårt det är. Vi lever så olika liv och pratar inte ens samma språk så hur ska jag någonsin kunna förstå? Vad ska jag kunna ge dem med mina västerländska knep till självkänsla när jag själv inte ens tror på min kapacitet?

I början av dagen så pratade jag med min handledare som hade läst om vad vi gör under termin 6 där vi ska lära oss om organisationer, eller något sånt (jag går 5 nu). Hon tänker att jag ska åka iväg till en annan del av landet där kvinnor arbetar på te-plantage för att planera upp ett helt nytt projekt. När det regnar så kan nämligen inte dessa kvinnor arbeta och det gör att de är utan något att göra dessa dagar. Så jag ska alltså dit för att planera upp en ny verksamhet som dessutom kan ge dessa kvinnor lön. Ingen press där Agnes. De tänker även att jag ska hålla i work shops och idag så skulle jag och Karro + en annan volontär tydligen planera en två dagars workshop för 200 barn. Fattar ni grejen?! Vi ska åka iväg och hålla i en work shop för 200 barn åt flottan för att barnen i den byn ska lära sig engelska? Jag hatar att prata engelska. Jag kan inte prata engelska själv.

Dessutom är allt fett äckligt här. Sri Lanka luktar avlopp, avgaser och hundkiss. Det är kryp överallt och sängen luktar fukt. Hade missat den lilla detaljen. Igår hittade vi en marknad, i samma andetag som jag fick lyckorus när pomelon kostade 3kr styck så blev jag veggo när jag kände lukten av allt kött och alla tarmar som hängde runt hörnet. Sri Lankas favorit grej här är chili och eftersom jag är en nolla när det gäller stark mat så kan jag knappt äta här. Jag får alltså slänga mat som vi får på en organisation som jobbar med gatubarn. Hemska människa! Väljer att värna om smaklökarna framför all moral.

Jag vet att jag låter sjukt negativ nu, men snälla försök förstå. Mitt huvud vet att jag är lyckligt lottad och att allt har gått bra och är bra. Men min praktik blev klar samma dag som jag åkte och all min fokus har legat på att maila och få ett agreement innan det. Jag var inte redo och beredd på det som skulle komma. Please don´t hate me.

15-09-15

Andra dagen på praktiken är över och det sjunker sakta in vad fan jag kastat mig in i. Ligger helt mör i min säng och tvivlar på det mesta. Framförallt mig själv.
Min handledare är en äkta eldsjäl och är verkligen villig att nyttja oss för att hjälpa organisationen. De arbetar med hela barnens liv, alltså det finns breda möjligheter och massor av tid när barnen bara ska stimuleras. Här ska jag komma in och förväntningarna på mig är höga och möjligheterna att lära mig saker här känns mer som än press just nu. I mina impulsiva tankar har jag tänkt att ju sämre någon har det ju mer kan jag göra. Men nu när jag väl står här med människor som har ett helvete förstår jag hur svårt det är. Vi lever så olika liv och pratar inte ens samma språk så hur ska jag någonsin kunna förstå? Vad ska jag kunna ge dem med mina västerländska knep till självkänsla när jag själv inte ens tror på min kapacitet?

I början av dagen så pratade jag med min handledare som hade läst om vad vi gör under termin 6 där vi ska lära oss om organisationer, eller något sånt (jag går 5 nu). Hon tänker att jag ska åka iväg till en annan del av landet där kvinnor arbetar på te-plantage för att planera upp ett helt nytt projekt. När det regnar så kan nämligen inte dessa kvinnor arbeta och det gör att de är utan något att göra dessa dagar. Så jag ska alltså dit för att planera upp en ny verksamhet som dessutom kan ge dessa kvinnor lön. Ingen press där Agnes. De tänker även att jag ska hålla i work shops och idag så skulle jag och Karro + en annan volontär tydligen planera en två dagars workshop för 200 barn. Fattar ni grejen?! Vi ska åka iväg och hålla i en work shop för 200 barn åt flottan för att barnen i den byn ska lära sig engelska? Jag hatar att prata engelska. Jag kan inte prata engelska själv.

Dessutom är allt fett äckligt här. Sri Lanka luktar avlopp, avgaser och hundkiss. Det är kryp överallt och sängen luktar fukt. Hade missat den lilla detaljen. Igår hittade vi en marknad, i samma andetag som jag fick lyckorus när pomelon kostade 3kr styck så blev jag veggo när jag kände lukten av allt kött och alla tarmar som hängde runt hörnet. Sri Lankas favorit grej här är chili och eftersom jag är en nolla när det gäller stark mat så kan jag knappt äta här. Jag får alltså slänga mat som vi får på en organisation som jobbar med gatubarn. Hemska människa! Väljer att värna om smaklökarna framför all moral.

Jag vet att jag låter sjukt negativ nu, men snälla försök förstå. Mitt huvud vet att jag är lyckligt lottad och att allt har gått bra och är bra. Men min praktik blev klar samma dag som jag åkte och all min fokus har legat på att maila och få ett agreement innan det. Jag var inte redo och beredd på det som skulle komma. Please don´t hate me.