onceyougoblack.blogg.se

Om typ en vecka sitter jag på flyget till Sri Lanka för att göra min praktik på socionom programmet. Som jag längtat efter denna terminen och som jag hatar den just nu. Herregud blir arg bara jag skriver det. En hel jävla fucking kuk sommar har jag brottats med det här och gått i taket flera gånger om. Jag vet inte riktigt om ni kan föreställa er men det är som att jag legat ner på marken och låtit hela den där ön slå mig på käften om och om igen varje gång jag försökt resa mig upp. I juni ringde jag och grät i panik för första gånger över praktiken och hade panikångest över att jag var sönder stressad av jobb och hela jävla livet. Sen i Maj har jag kollat in mail varje dag för att vänta på ett svar och positiva besked. Så efter en sommar med ångest och panik löste sig allt, fick kontakt med bluffen Janaka som jag tycker kan käka bajs resten av sitt liv. Hela hans verksamhet var en bluff och där stod jag två veckor innan praktiken drar igång med en biljett till Sri Lanka men varken pass, visum eller praktik. Livet ni vet, visst är det fab. Denna veckan lägger jag all min vakna tid på att leta praktik, jag har nog finkammat hela den där ön på organisationer och fått genomlida magplask efter magplask. Mina påsar under ögonen är så stora att jag snart får tejpa fast dem för att de inte ska blåsa upp i ögonen.

Samtidigt ska jag sköta skolan och träffa mina vänner som jag inte sett på ett år. Vad ska jag säga. Jag orkar inte mer, jag går sönder. Vill inte ens åka till den där ön och hjälpa människor för jag behöver rehab efter denna sommaren. Får höra "det löser sig alltid för dig Agnes", alltså ja. Men resan dit är aldrig lätt, jag offrar mig själv och jag går sönder inombords innan det löser sig för jag är inte född med den tur som finns dolt i den där meningen. Jag vet att jag låter sjukt negativ, vet ni varför för att jag är negativ. Det här suger och jag känner en sån brutal stress.

over and out, jag har en praktikplats att hitta.