Ventilerar en novell om dagen
Varje kväll här går åt till att bara försöka smälta dagen, jag fattar att jag är här nu men inte vad det faktiskt är jag gör. Måste skriva, klottrar min dagbok full av tankar och lärdomar bara för att jag är rädd att glömma. Känns som att så mycket energi går till att hantera all svettproduktion att minnet försvinner. En dag när jag vaknar här kommer jag drunkna i mitt svett.
Well, dagen då va. Känns som att vi har skapat en liten pyssel-patrull här som avslutar dagen med nilnja och boxning. Jag och Karro far mellan skolorna med papper, glitter och pennor i famnen i en tuk tuk. När vi kommer fram så är alla sjukt reserverade men snart så blir de sig själva, de blir sig själva i takt med att glittret flödar. Snart är det kaos, fram tills att de blir så modiga att de vågar frågar Karro om hennes tatuering för de tappar hakan när hon drar upp och visar hela överarmen. När de får se Karros piercing i tungan blir det knäpptyst. Karro sitter där och sträcker ut tungan framför barnen och de tystnar på en sekund och ser helt livrädda ut. Jag överdriver inte, det är som att hon skulle haft ett ufo som snällt vandrade ut ur ena näsborren och vinkade. Detta ögonblick skulle jag vilja spara i en burk och ge till er i julklapp!!!
Idag när jag satt där på en bastmatta under ett träd och tittade på barnen som kämpade så fint med sina böcker kunde jag inte annat än att skratt. Fem meter ifrån oss stod det en ko och åt sopor, hur hålet på mattan (som är deras klassrum) så kröp det ett gäng enorma myror. Bredvid mig sitter Karro med en tavla och glitter i hela ansiktet och lär ut engelska. Hur hamnade jag här liksom? När blev det här en rutin?
Pratade med min handledare idag och jag får uppgifter jag inte räknat med. På fredag ska jag hålla i en föreläsning för alla lärare i denna delen av Sri Lanka om självkänsla och genus på engelska!! Jag har aldrig ens uttryckt mina åsikter på Svenska. På måndag ska jag få intervjua en man som är ansvarig för alla organisationer här om kring och när jag kommer hem till Kandy är det nya projekt. Men jag gillar det, jag trivs med att kasta mig in, har inte tålamod att sitta och träna och öva!
BTW! Vi har fått lägenheten, en trea för 600kr per person i månaden. Jobbigt dyrt.
