From Maldiverna to Sri Lanka
Ja, vad ska jag börja. Jag lever. Kom igår från Maldiverna och har haft en kick ass vecka i en miljö som förmodligen kommer vara svår att slå. Vi har bott på en lokal ö som det tar 15-20 minuter att gå runt, på ett hotell som låg så långt bort från stranden det gick. Hela 10 minuter att gå, man pallar ju inte livet. Det roliga är att de som bor på ön tycker de är långt, de frågade oss om vi fick skjuts hem från stranden, om vi orkade gå runt hela ön. Var är verklighets uppfattningen?
Men Maldiverna är utan tvekan ett av de bästa länder jag har varit på, att då gå från Sri Lanka- förtryckets hemmaplan till Maldiverna var nog som att bli religiös, ville kyssa marken. Hela Maafushi är fullt av surfare medlockigt hår som åker vespa och kvinnor i sjal. De är väääldigt troende, hundar är inte ens tillåta och det får inte
finnas alkohol på ön!
Vi har chillat på stranden, varit ute och natt-fiskat, paddlat på surfbrädor, snorklat, snorklat med sköldpaddor, varit och ätit lunch på en obebodd ö, varit på ett lyxresort och firat nyår under stjärnorna. Nyår alltså, de smällde upp ett ordentligt utomhus disco och alla locals gick bananas. Aldrig sett så sjuka smällare, så taggade surfare och det slutade med att jag stod på scenen och dansade hela nykter med en över exalterad ö-befolkning.
Det har dock varit helt för jävligt att ta sig till och från ön. När vi kom dit fick vi en liten båt som transfer och mitt ute på havet ville jag bara dö typ. Kändes som att vågorna skulle få båden att spricka, som att vi skulle välta och båten bara flög. Aldrig varit så rädd i hela mitt liv tror jag. Jag är inte den som älskar vatten heller, kan hoppa fallskärm men doppar gärna inte huvudet. Så satt man där, men en kaxig ung-tupp som körde båten och inte ville sakta ner och i havet finna hajar och valar och bara allmänt otrevligt.
Detta upprepade sig så fort vi skulle någon stans och nu tänker jag inte åka båt mer.
Meeeeen utöver det, vi hade det fruktansvärt bra!
Men Maldiverna är utan tvekan ett av de bästa länder jag har varit på, att då gå från Sri Lanka- förtryckets hemmaplan till Maldiverna var nog som att bli religiös, ville kyssa marken. Hela Maafushi är fullt av surfare medlockigt hår som åker vespa och kvinnor i sjal. De är väääldigt troende, hundar är inte ens tillåta och det får inte
finnas alkohol på ön!
Vi har chillat på stranden, varit ute och natt-fiskat, paddlat på surfbrädor, snorklat, snorklat med sköldpaddor, varit och ätit lunch på en obebodd ö, varit på ett lyxresort och firat nyår under stjärnorna. Nyår alltså, de smällde upp ett ordentligt utomhus disco och alla locals gick bananas. Aldrig sett så sjuka smällare, så taggade surfare och det slutade med att jag stod på scenen och dansade hela nykter med en över exalterad ö-befolkning.
Det har dock varit helt för jävligt att ta sig till och från ön. När vi kom dit fick vi en liten båt som transfer och mitt ute på havet ville jag bara dö typ. Kändes som att vågorna skulle få båden att spricka, som att vi skulle välta och båten bara flög. Aldrig varit så rädd i hela mitt liv tror jag. Jag är inte den som älskar vatten heller, kan hoppa fallskärm men doppar gärna inte huvudet. Så satt man där, men en kaxig ung-tupp som körde båten och inte ville sakta ner och i havet finna hajar och valar och bara allmänt otrevligt.
Detta upprepade sig så fort vi skulle någon stans och nu tänker jag inte åka båt mer.
Meeeeen utöver det, vi hade det fruktansvärt bra!
