Update från Dubai
tro mig när jag säger att varje dag har jag skrivit ett långt inlägg om vad jag gjort här i Dubai men på något mystiskt sätt försvinner det bara. Mina dagar här är så maxade att jag är helt död på kvällen.
Dag tre tog vi oss till en strand nära världens lyxigaste hotell, babade lite men det är typ vinter här så det är som svenskt sommar. Sedan tog vi gick vi upp på en sanddyna för att titta på utsikten och utforskade vidare och hamnade i ännu ett område av överflöd och fina hotell. Stod utanför och tittade på hur ferrari efter ferrari rullade förbi och på hur kvinnorna i burka lät sina handväskor glittra i kapp. Sen smet vi in i lobbyn och aldrig innan har jag känt mig så skarrig i mammas gamla solklänning och flippflopps för 12kr. Det är så sjukt hur dessa människor måste spendera pengar och har sånna tillgångar, de är egentligen bara ödet, slumpen, karma eller what ever som skiljer dem åt från mammorna på gatan i Kandy. Mitt i den insikten så sitter jag där, inte fattig, inte rik men med inblick i båda världar, malplacerad i båda. Splittrad i min roll då jag ena sekunden kan klandra alla glittrande araber för att ödsla pengar när jag själv dagen efter shoppar i världens största köpcenter. Någonstans emellan, kluven, splittrad och odlar lite identitetskris. Men vem har egentligen rätten att ifrågasätta hur jag eller dem ska spendera pengar som jag arbetat ihop. Hur de får sina pengar, har mina aningar men här ska vi inte presentera några fördomar.
Dag tre tog vi oss till en strand nära världens lyxigaste hotell, babade lite men det är typ vinter här så det är som svenskt sommar. Sedan tog vi gick vi upp på en sanddyna för att titta på utsikten och utforskade vidare och hamnade i ännu ett område av överflöd och fina hotell. Stod utanför och tittade på hur ferrari efter ferrari rullade förbi och på hur kvinnorna i burka lät sina handväskor glittra i kapp. Sen smet vi in i lobbyn och aldrig innan har jag känt mig så skarrig i mammas gamla solklänning och flippflopps för 12kr. Det är så sjukt hur dessa människor måste spendera pengar och har sånna tillgångar, de är egentligen bara ödet, slumpen, karma eller what ever som skiljer dem åt från mammorna på gatan i Kandy. Mitt i den insikten så sitter jag där, inte fattig, inte rik men med inblick i båda världar, malplacerad i båda. Splittrad i min roll då jag ena sekunden kan klandra alla glittrande araber för att ödsla pengar när jag själv dagen efter shoppar i världens största köpcenter. Någonstans emellan, kluven, splittrad och odlar lite identitetskris. Men vem har egentligen rätten att ifrågasätta hur jag eller dem ska spendera pengar som jag arbetat ihop. Hur de får sina pengar, har mina aningar men här ska vi inte presentera några fördomar.
Dagen efter det maxade jag i äkta Dubai-anda. Såg solen gå upp i världens högsta byggnad, shoppade i världens största köpcenter och såg vatten shower från världens största fontän. Köpcentret, what to say. När jag säger att jag tyckte att Emporia i Malmö var rörigt har jag lust att själv svara "ohhh honey....". Det går liksom inte att få grepp om det för det är enormt. Det finns ett akvarium som man kan dyka i, ett undervattens zoo, skriddskobana, vattenfall och you name it! Kvinnor i burkade köade för att komma in på armani och jag yrade mest runt, men en upplevelse. Fontänen var nog ändå bland det ballaste, trodde inte jag kunde få gåshud vad vatten som någon nörd programmerat ihop med musik men cred till nörden, you got me!
