24 Januari
Just nu sitter vi på flygplatsen i en stad jag inte vet namnet på, vet inte vilken dag det är eller vad klockan är. Hur länge sen var det ens vi lämnade vårt boende? Vi har nog rest runt i 30 timmar för att vi köpt billiga flygbiljetter. Det blir så märkligt, på flygplatser finns det inte dag eller natt. Du är i ett vacuum mellan olika platser, tider och kontinenter. Sjuk grej. Bara tappat bort min telefon en gång på planet.
Så om jag ska försöka återge de senaste dagarna är det svårt. Vi var kvar i den helt galna naturen tiden ut och har gått, gått, gått. Upp på berg, in i djungeln och till vattenfall. Vi har testat den lokala maten, jag har gjort mig ovän med ägarna av huset så vi nästan blev utslängda och vi har haft vårt känslokaos. Precis som alltid. En dag gick vi med en guide som inte kunde engelska i kuperad vandring mellan bergsklippor tills vi kom till det finaste vattenfall jag sett. Något var märkligt med min kropp. Var så jävla arg och känslosam så gick i 6 timmar på lite nötter och kunde gått lika länge till. Badade mellan bergsklipporna och jag önskar så att jag hade en bild inifrån vattenfallet. Solen lyste igenom vattnet som rann ner som ett enda glittrigt regn och framför stod min brunbrända kärlek och log nöjt över att hon vågat simma dit. Deborah om du läser dt här kommer jag aldrig förlåta dig för att jag inte har den där bilden för att du kastat din vattentäta väska… Harmonin varade inte så länge för på två sekunder började hela min kropp att klia och jag svullna, som små bölder över hela min kropp. Sexy lady… Men jag vågade hoppa från en klippa!
Vandrade hem och provade på konstig lokalmat innan vi däckade i sängen.
Sista dagen tog vi det lugnt, vandrade lite själva och sa hejdå till Café en helt fantastisk tjej som vi träffat. När jag dagen innan föreslog en tid vi skulle ses skrattade hon åt mig och kallade mig något som lät som psykopat. Ska ta med mig den reaktionen till Sverige. Samma kväll gick vi ut för att ta något att dricka. Jag som lever på grönsaker och sällan dricker blev på riktigt kalas av en halv drink och så var den kvällen gjord. Nästan lite pinsamt att erkänna.
Nu lämnar vi iaf Brasilien, det får 6 av 10. Fantastisk miljö mendet förstör att vi inte kan förstå varandra. Allt tar 100 år och bekymmersrynkor i förtid.
Love. 
