Rio de Janeiro
Hej!
Hade glömt bort att jag har en blogg som jag skriver i när jag reser och att jag faktiskt är på en resa. Bättre sent än aldrig I guess.
För typ en vecka sen kom jag och Deborah fram till Rio de Janeiro där vi bor i Barra de Tijuca. Det får bli en liten sammanfattning om vad som hänt, here you go :)
Till en början var det rätt motigt att vara här. Jag har inte rest på länge, och speciellt inte efter att jag blev utbränd. Att vara på tunnelbanan i Stockholm är en utmaning och att byta miljö där kan vara svårt och så kom vi hit. Dessutom så känner jag och Deborah inte varandra i resesammanhang så det kändes helt ärligt hopplöst ett par dagar. Samtidigt som den omättliga och upplevelsekåta Agnes inte kunde komma upp tidigt nog för att det finns så mycket att se. Men nu är vi på banan och ovar all känns allt fint.
Vi firade nyår på cobacabana. Vill knappt skriva om det för vi fattade inte poängen med det eller innebörden av det, vi kom aldrig till scenen. Så det blev lugnt, satt på stranden med bubbel bland miljoner andra i vita kläder för att fira in året och såg på de mest maxade fyverkerierna. Har tagit i hand på att vi ska hit nästa år igen för att fira in med klackarna i taket.
Jag har utforskat ständerna på egenhand, vi har shoppat, hälsat på Jesusstatyn, vandrat runt i det som är Rios Gamla stan. Dansat till salsamusik i Lapa och igår var vi på en storm marknad i jakt på öronhängen och smycken. Alltså det jag sett i smyckesväg är helt galet. Fjädrar i massor så jag letar efter en marknad där jag kan investera för livet och mätta den indian i mig som vill ha ansiktsmåljing och fjädrar jämt. Men det blev inte jackpot igår, det var mer av en folkfest så jakten fortsätter. Igår var det även salsacarneval på Cobacabana. Alla de största salsabanden möttes på stranden i sina maxade kläder och tävlade sen på scenen. Satt i ett träd och tittade på alla kläder. Alltså stingtrosorna är diamantbälten, BH- som glittriga skålar där du lägger i brösten och hoppas på att bröstvårtan täcks, rumporna är perfektion och fjädrarna längre än deras ben.
Vädret är inget vidare så vi är lite begränsade till vad vi kan göra, idag är vi sjuka med. Känner helt seriöst att jag är redo att lämna denna staden. Rio är enormt, det är svårt att ta sig runt för vi bor rätt off, ingen kan engelska och det tar tid att åka i kaoset. Jag är inte någon storstadsmänniska. Blir arg på alla paddor på stranden och vill åka på äventyr utan turister. Därför blir nästa stop en liten ö där bilar är förbjudna, hur bra? Men det är vackert här, massa berg, sjukt gayvänligt. En kväll satt vi på en restaurang och åt och inser att nästan alla runt oss är män. Män som höll varandra i handen, grät och hade drama. Alla var typ gay. Aldrig upplevt liknande. Var är alla gaymän i Sverige, och var är alla tjejpar här?
Annars så har Deborah bränt hela sig och solen verkar inte ta på mig. Jag kan pilla bort hennes bränna vilket är det bästa när jag är stresssad, socre! Maten är nice, äter bönor, pumpapuré, ris och majskolvar. Igår var det bästa, var på väg hem helt död och hungrig. Så står det en tiobarns mamma, som kan engelska, som kan göra en sallad och erbjuder oss varsin pall samtidigt som hennes man pratar om hur enkelt livet kan vara och spelar sin musik. Det påminde mig om att de bästa stunderna är i mötet med andra och inte om hur många sevärdheter du ser. Dom finns ändå på google.
Shit vilken tråkig update men se det som en start mina älsklingar. Kanske bjuder på lite bilder med, men nu ska vi över och äta frukost hos Deborahs bror.
Love
Hade glömt bort att jag har en blogg som jag skriver i när jag reser och att jag faktiskt är på en resa. Bättre sent än aldrig I guess.
För typ en vecka sen kom jag och Deborah fram till Rio de Janeiro där vi bor i Barra de Tijuca. Det får bli en liten sammanfattning om vad som hänt, here you go :)
Till en början var det rätt motigt att vara här. Jag har inte rest på länge, och speciellt inte efter att jag blev utbränd. Att vara på tunnelbanan i Stockholm är en utmaning och att byta miljö där kan vara svårt och så kom vi hit. Dessutom så känner jag och Deborah inte varandra i resesammanhang så det kändes helt ärligt hopplöst ett par dagar. Samtidigt som den omättliga och upplevelsekåta Agnes inte kunde komma upp tidigt nog för att det finns så mycket att se. Men nu är vi på banan och ovar all känns allt fint.
Vi firade nyår på cobacabana. Vill knappt skriva om det för vi fattade inte poängen med det eller innebörden av det, vi kom aldrig till scenen. Så det blev lugnt, satt på stranden med bubbel bland miljoner andra i vita kläder för att fira in året och såg på de mest maxade fyverkerierna. Har tagit i hand på att vi ska hit nästa år igen för att fira in med klackarna i taket.
Jag har utforskat ständerna på egenhand, vi har shoppat, hälsat på Jesusstatyn, vandrat runt i det som är Rios Gamla stan. Dansat till salsamusik i Lapa och igår var vi på en storm marknad i jakt på öronhängen och smycken. Alltså det jag sett i smyckesväg är helt galet. Fjädrar i massor så jag letar efter en marknad där jag kan investera för livet och mätta den indian i mig som vill ha ansiktsmåljing och fjädrar jämt. Men det blev inte jackpot igår, det var mer av en folkfest så jakten fortsätter. Igår var det även salsacarneval på Cobacabana. Alla de största salsabanden möttes på stranden i sina maxade kläder och tävlade sen på scenen. Satt i ett träd och tittade på alla kläder. Alltså stingtrosorna är diamantbälten, BH- som glittriga skålar där du lägger i brösten och hoppas på att bröstvårtan täcks, rumporna är perfektion och fjädrarna längre än deras ben.
Vädret är inget vidare så vi är lite begränsade till vad vi kan göra, idag är vi sjuka med. Känner helt seriöst att jag är redo att lämna denna staden. Rio är enormt, det är svårt att ta sig runt för vi bor rätt off, ingen kan engelska och det tar tid att åka i kaoset. Jag är inte någon storstadsmänniska. Blir arg på alla paddor på stranden och vill åka på äventyr utan turister. Därför blir nästa stop en liten ö där bilar är förbjudna, hur bra? Men det är vackert här, massa berg, sjukt gayvänligt. En kväll satt vi på en restaurang och åt och inser att nästan alla runt oss är män. Män som höll varandra i handen, grät och hade drama. Alla var typ gay. Aldrig upplevt liknande. Var är alla gaymän i Sverige, och var är alla tjejpar här?
Annars så har Deborah bränt hela sig och solen verkar inte ta på mig. Jag kan pilla bort hennes bränna vilket är det bästa när jag är stresssad, socre! Maten är nice, äter bönor, pumpapuré, ris och majskolvar. Igår var det bästa, var på väg hem helt död och hungrig. Så står det en tiobarns mamma, som kan engelska, som kan göra en sallad och erbjuder oss varsin pall samtidigt som hennes man pratar om hur enkelt livet kan vara och spelar sin musik. Det påminde mig om att de bästa stunderna är i mötet med andra och inte om hur många sevärdheter du ser. Dom finns ändå på google.
Shit vilken tråkig update men se det som en start mina älsklingar. Kanske bjuder på lite bilder med, men nu ska vi över och äta frukost hos Deborahs bror.
Love
